Målet är att komma

Jag vet inte om jag någonsin kommit. Varken med någon annan eller själv. Jag skulle säga att jag är mycket bra på att klittra, och tyvärr inte haft hur mycket kvalitetssex som helst, trots att jag ändå haft sex med fler än vad jag är gammal. Men antalet har ju verkligen ingen betydelse för kvalitén, nästan tvärtom, men det betyder dock att jag fått ”erkänna” för många olika personer att jag inte kommer under sex.

Frågan är varför folk nästan alltid ser detta som ett problem. Eller ja, kanske inte ett problem, men något att som ska ”fixas”. Vi är alla påverkade av samhället och det känns som om synen på sex, målet med sex, ofta är att man just ska komma. Det är då det är som bäst.

Samtidigt vittnar många av mina kompisar om att just komma inte är det bästa av allt, utan det är när det byggs upp. Tycka vad man vill om det, säkert individuellt. Jag själv vittnar om att saker kan vara hur sköna som helst, men att just komma är lite såhär oklart om jag gör eller ej.

Men jag stör mig så otroligt mycket på att detta är bilden på sex. Det gör att nästan uteslutande alla mina partners tycker att just komma är målet för tjejen, och att folk verkar tycka synd om mig för att jag inte kommit.  Och även jag påverkas såklart av att det ska vara målet och känner mig smått misslyckad ibland, och känner press att komma, och ”ger upp” på sexet.

Det känns ju som om målet för de här killarna är att de ska få mig att komma mer än att jag ska ha det skönt. Problemet med det hela är ju en oförståelse i samhället att det inte är likamedstecken mellan dem. Visserligen är det ofta likamedtecken åt ena hållet..

Komma = jätteskönt

..men inte nödvändigtvis åt andra

Jätteskönt = komma.

Det är inte liksom som om jag får följdfrågan ”var det skönt?” efter frågan ”kom du?” Det är bara synd, tydligen, att jag inte kom. No wonder att det är lätt att känna sig misslyckad. Detta är så jävla tröttsamt och begränsande för mig som inte vet om jag kommit eller inte, och också bevisligen för många andra också.

Jaaaa jag fattar att det är ett kvitto på att det var skönt. Men å andra sidan fungerar jag inte alls så att jag är ”klar” när jag haft det som skönast (ett stadie som kanske kan motsvaras med att komma?! Maybeee). Det är då jag är som känsligast och då kan jag fortsätta igen och igen och igen. Vi kvinnor fungerar inte som killar på den punkten. Vi fungerar säkerligen olika sinsemellan, men i vilket fall är det ännu en anledning till argumentationen nedan:

Omdefinition av målet med sex: Att ha det skönt.

WHAAT.

Mind. Blown.

Crazy new science here.

Ja rimligtvis  borde vikten ligga vid att ha det skönt och inte vid att komma. Och det sjuka är att den ena inte motsäger den andra, no antingen eller här inte. Det är ju så fint! Vad mycket bredare sex blev helt plötsligt.  Plus att man tar ju bort massa onödig press på båda personerna.

Och att målet ska vara att komma utgår ju också från männens perspektiv. Att då är sexet ”över”. Men för mig är det verkligen då det börjar typ, som sagt. Vilket är en sån okunskap om kvinnor. Om målet är att sex ska vara skönt och roligt utan press, då spelar det inte så stor roll om jag kommer eller inte, FÖR INGET ÄR SLUT DÅ ÄNDÅ. Because it aint a goal.

Så.

Jag vägrar se mitt sexliv som ett problem bara för att jag may or may not have come. Skönt då var det sagt. Det är inte så viktigt för mig att just komma, jag har det ju jätteskönt! Varför ska det vara så jävla viktigt för någon annan?

Bye bye!

 

 

Annonser
Standard

Första inlägget. No pressure.

HAJJJJ

Innehållet i den här bloggen kommer förhoppningsvis handla om livet. Jag tror ganska starkt på att alla tankar är okej. Om man tänker något, vill fråga något eller liknande finns det ju där. Hur jobbig, smutsig eller osäkert det än må vara så är det en del av verkligheten. Vi vill ibland, rätt ofta, dölja vissa tankar, åsikter, frågor, undranden eller osäkerheter. Dölja dem för andra och för oss själva. Dessa saker är ofta förknippade med någon slags skam eller risk för skam.

För mig är det inte logiskt att livet är från A till B. Ibland har man dagar då man är energifylld och allting känns lätt, ibland har man mycket press på sig själv att klara av en självbild som man vill uppnå och är olika grad av ångestfylld och omotiverad. Jag vill kunna skriva om allt detta, både fantastiska dagar och om jättedåliga dagar. Nyanserna ska synas. Eftersom det är en bild av hela mig.

Anyway. Jag tror som sagt ganska starkt på att det är bättre om dessa saker vågar sägas eller tänkas. Helt enkelt för att det är lite närmare verkligheten. Lite närmare livet.

Så jag hoppas att detta kommer kunna vara en ärlig blogg. Där alla tankar är okej. Allt kan sägas, vädras, och att det är bra.

Nu är ju allt ett väldigt starkt ord, så ta det med en nypa salt.

På liknande vis är denna blogg i sig något av en work in progress, precis som livet. För mig är det inte logiskt att jag vet exakt hur den kommer utformas nu när jag börjar. Jag har hållit mig undan från att börja ett tag (läs år), så nu försöker jag ändra strategi. BARA SKRIIIIIIV. Tror rätt mycket på det, trots att det känns som att jag kastar mig ut lite på djupt vatten.

Ahhhhhhhhh

Men ja. Tror som sagt mer på det här. Känns mer mänskligt. Och uppenbarligen har den första taktiken – dvs att veta exakt vad, för vem och hur bloggen vara – inte varit så produktiv.

KUL. Lets do this.
No pressure 🙂

Standard